Jag fick en idé – att intervjua mig själv i rollen som lektör, så det bestämde jag mig för att göra. Men att det bara blev jag som ställde mig själv frågor är inte riktigt sant :D. Jag bad nämligen vänner, Facebookvänner samt medlemmar i gruppen Författare på Facebook att skicka mig de frågor som de ville ha svar på från lektören. Nedan kan ni läsa resultatet. (Eftersom det blev en hel mängd frågor – och massa text – är intervjun uppdelad i fyra delar.)
Vad gör egentligen en lektör?
En lektör är en utomstående, professionell person med litterär utbildning som läser texten du har skrivit. Ofta blir författaren lite ”blind” för sin egen text efter ett tag, och alla texter mår dessutom bra av att läsas av någon som ser på manuset med nya och professionella ögon.
Av mig som lektör får du förslag på hur du skulle kunna utveckla och förbättra din text på bästa sätt för att på så sätt öka dina chanser, om det är det du vill, att bli utgiven på traditionellt förlag, eller skapa en intressant text som du ger ut på antingen hybridförlag eller på egen hand. (Ibland läser jag manus där författaren blivit rekommenderad av olika förlag att anlita lektör. Jag har uppfattningen att det idag ställs större krav på manus för att de ska bli antagna men mer om det nedan.)
En sak jag tänkt på är om lektören läser för ett förlag eller för egenpublicering. Förlagen måste alltid tänka på det ekonomiska, medan en egenpublicerare ibland i alla fall kan publicera bara för sitt eget höga nöjes skull (som jag). Tvingar förlag fram en viss stereotypi?
Här nämner du en viktig skillnad. Det finns nämligen två typer av lektörer: de som arbetar för förlag och de som arbetar med författare. Själv är jag frilansande lektör som arbetar med författare. En viktig skillnad är att en förlagslektör kanske inte ens läser hela ditt manus utan bara de första sidorna (därför är det viktigt att ha en så vass och spännande inledning på din roman som möjligt för att locka förlagslektören att läsa vidare! Även om du inte skriver en ren spänningsromans så bör inledningen på din roman väcka så stort intresse, eller så stor spänning om du så vill, som möjligt.)
Ofta får du inte läsa förlagslektörens utlåtande, och ibland slutar det med en standardrefusering, där förlaget enbart säger ungefär ”tack, men nej tack”. Som lektör som arbetar med författare står jag på din sida. Jag hjälper dig att som författare förbättra och vässa till din text. Man kan säga, som jag gör på min hemsida, att jag som lektör som arbetar tillsammans med författare är alla skrivande människors bästa vän. Jag skulle inte säga att traditionella förlag är mer stereotypa i sin inriktning, men det beror förstås på vilken typ av förlag du syftar på. De som ger ut feelgood eller deckare förväntar sig att manuset ska följa vissa ramar. Men glöm inte bort att det finns mängder av olika förlag, och alla har de (oftast) sin speciella inriktning. Dock har de flesta förlag, precis som du säger, ett ekonomiskt intresse.
Det händer att manus varit uppe för diskussion men att marknadsavdelningen sedan sagt nej eftersom de inte tror att manuset kommer att sälja. Men, trots allt, så letar förlag efter unika storys och författare med ett eget och unikt uttryck. Det får man inte heller glömma. (Glöm inte heller bort att ha ett så ”säljande” och bra följebrev som möjligt där du gör reklam för din bok på bästa och mest intressanta sätt.)
Vad är det egentligen man får hjälp med när man anlitar en lektör, är det till exempel ombyggnad av hela meningar, syftningar etc. eller är det mer stavfel och tempus och sådant?
Givetvis kommenterar jag som lektör till exempel de stavfel och de syftningsfel jag ser, och framför allt när det sker omotiverade byten av tempus, men det här är snarare en språkgranskares och sedan en korrekturläsares uppgift. (Även en redaktör, som jag också jobbar som, korrigerar detta.) Lektören ger mer övergripande råd (se frågan: Vad gör egentligen en lektör?), medan en redaktör går in direkt i texten och redigerar.
Eftersom redaktören, som precis som författaren själv, arbetar intensivt och mycket med texten även hon eller han blir blind för vad det står till slut, så behövs en korrekturläsare som rättar stavfel och liknande. Bir du utgiven på traditionellt förlag står förlaget för dessa arbetsuppgifter, men ger du ut på egen hand rekommenderar jag att du även anlitar korrekturläsare. (Många läsare stör sig på korrfel i böcker, även om de förstås även förekommer i böcker som ges ut på större förlag. (För inte så länge sedan var det diskussioner om korrfel i en av Jens Lapidus romaner.)
Vad gör du då som lektör med min text? Vilka bitar lägger du fokus på vid en lektörläsning? Ger du författaren förslag på eventuella ändringar?
Det första jag gör när jag får ett manus är att läsa igenom det snabbt en gång innan jag djupdyker ner i texten. Då skriver jag rikligt med löpande kommentarer i manuset som kan handla om allt från story, logiska luckor, struktur, karaktärsutveckling, tempo, miljöbeskrivning med mera. Jag gör anteckningar och skriver sedan ett lektörsutlåtande där jag samlar alla förslag på hur texten skulle kunna vidareutvecklas. Som lektör ger jag alltså alltid förslag på hur texten skulle kunna vässas till, men jag går inte in i själva texten och redigerar – det är redaktörens roll.
Jag gör ingenting som du inte vill med din text, och du kan även be mig att titta på specifika saker. Ibland blir dock författaren förvånad. Kanske är det inte just de saker som författaren trott som är ”problematiska” i texten, utan andra. Det händer även att författare skickar manus som blivit refuserade från förlag, och detta ibland med kommentarer. Då är en av frågorna om författaren vill följa förlagets råd och få hjälp med att göra detta på bästa sätt, eller om författaren vill förkasta förslagen och försöka på annat förlag. (Glöm dock inte bort att de flesta refuseringar är så kallade standardrefuser. Kommer förlaget med förbättringsförslag, vilket är mycket, mycket ovanligt bör du kanske i samråd med mig följa deras råd och till exempel utveckla vissa bitar av storyn. Men, som sagt, det är alltid du som författare som bestämmer över din text!)
Vad kan man förvänta sig om man anlitar dig som lektör?
Som författare kan man förvänta sig att få många konstruktiva råd och tips, både i form av ett lektörsutlåtande på mellan fem och tio sidor, samt många kommentarer i själva manuset (observera att mina förslag på vidareutveckling dock alltid är just förslag.) Jag tittar bland annat på story, struktur, karaktärsskildring, gestaltning, miljöbeskrivning med mera, samt flera av de komponenter som ingår i skapandet av ett bra manus. Du kan även förvänta dig respekt för ditt manus, att jag lägger ner mycket tid på det och att jag försöker se vad som är bäst för just din text och hur du skulle kunna utveckla det unika i just ditt manus.
Hur kom du på att du kunde arbeta som just lektör? Vad har du för utbildning?
Text har alltid varit min passion! Första gången jag var redaktör var 2005, och det gav mersmak. Därefter har jag bland annat skrivit recensioner, arbetat som korrekturläsare, webbredaktör på Länsstyrelsen, copywriter och översättare.
Jag har även gått Lunds universitets författarskola, där jag tog en magisterexamen i litterärt skapande, så därifrån har jag erfarenhet av att läsa och ge konstruktiv kritik, men även skriva egna texter. När jag flyttade till Paris 2008 tog jag även några år senare en master i Lettres Modernes (fransk litteraturvetenskap), så man kan säga att jag är impregnerad med texter, både moderna sådana och från äldre tidsepoker. Jag har även privat hjälpt till att läsa kompisars verk som sedan blivit utgivna på förlag. Att jag skulle kunna vara lektör, redaktör och skrivcoach till yrket föll sig naturligt. När Yrkesutbildning för lektörer lanserades 2016 hoppade jag på direkt. Det var en skjuts framåt och i rätt riktning.
Vad är det roligaste med att vara lektör?
Det är mycket som är roligt! Text är som sagt min passion! Att få fördelen att ta del av andras texter tycker jag är fantastiskt! Det är absolut lika roligt som att skriva själv. Att se författaren utveckla sin text är underbart, och att få se författaren nå sitt mål och bli utgiven (ja, många författare som jag arbetat med har blivit utgivna, antingen på traditionella förlag, på hybridförlag eller på eget förlag) är stort. Att se författaren nå sitt mål är en härlig känsla. 😊
Jag har familj, hus och heltidsjobb men också ett varmt intresse för historien. Sedan tio år tillbaka har jag skrivit texter om olika kvinnor i historien som gjort mig nyfiken. Det har sammanlagt blivit fyra manus.
Det berättar den amerikanske författaren Paul Bowles i sin självbiografi ”Mémoires d’un nomade” (en nomads memoarer) – och detta är precis vad du som följer med på Skrivresan till Paris kommer att få göra.
I den här filmen, där soundtracket till största delen består av modern 1980-talsmusik av bland annat New Order och the Cure, men där även musik av det svenska bandet The Radio Dept. förekommer, får man hänga loss i de lite finare salongerna. Vi förflyttar oss en bit utanför Pars. Mest utspelar sig nämligen filmen (så klart) på slottet i Versailles, väster om Paris, där drottning Marie-Antoinette, i filmen spelad av Kirsten Dunst, bodde. Till exempel får man se lustslottet le Petit Trianon och ”drottningens by”, l’Hameau de la Reine, som Marie-Antoinette använde som rekreationsplats. Ett annat lyxigt ställe som förekommer i filmen är den pampiga byggnaden Hôtel de Soubise i 3:e arrondissementet i Paris. Missa inte heller scenen där Marie-Antoinette äter det lilla goda bakverket macaron (ett måste att testa när du åker till Paris – till filmen var macaronerna tillverkade av det anrika bageriet Ladurée).
Nu förflyttar vi oss åter till Paris centrala delar. Älskar du Louvren är den här thrillern, baserad på Dan Browns bestseller, filmen för dig! Medan symbolforskaren Robert Langdon (Tom Hanks) tillsammans med Sophie Neveu (Audrey Tautou, som vi även sett i Amélie från Montmartre) försöker lösa mysteriet med mordet på Louvrens intendent Jacques Saunière kan man som tittare frossa i konst, och då speciellt tavlor målade av Leonardo da Vinci. I filmen förekommer såväl Mona Lisa som Madonnan i grottan och Anna själv tredje. Redan i öppningsscen får man dessutom uppleva miljön i det stora galleriet på detta kända Paris-museum. I filmen spelar även Saint-Sulpice-kyrkan i 6:e arrondissementet en stor roll. (Det sägs dock att teamet inte fick tillstånd att filma i kyrkan och att dess interiör i filmen egentligen är en studiokuliss, men även om man vet detta tar det inte bort magin. PS: även filmens Mona Lisa är, så klart, en kopia.)
Även om denna sci-fi-action-thriller till största delen utspelar sig på flera andra platser än Paris får den vara med på min lista. Arkitekturen är helt enkelt för mäktig för att missas. Dessutom är det här en riktigt bra film som utforskar gränserna mellan dröm, minne och verklighet och där huvudrollen, Dom Cobb, spelas av Leonardo DiCaprio. Förutom att karaktärerna befinner sig på ett fiktivt kafé i 7:e arrondissementet utspelar sig Paris-scenerna framför allt på Bir Hakeim-bron, där man har en magnifik utsikt över Eiffeltornet. I filmen är det här, mitt bland brons snygga metallbalkar, som gränserna flyter ut.
Med denna film avslutar vi turen, och detta i mina hemkvarter: Jourdain, Pyrénées, Télégraphe, Pelleport, Place des Fêtes. När filmens huvudperson, yrkesmördaren Jef, Costello (Alain Delon) jagas i metron här är spänningen olidlig. Det förekommer nästan inte heller några repliker, vilket gör att handlingen drar mot det absurda hållet. Man kan även säga att allt handlar om stil och ton i den här franska 1960-talsthrillern, där färgerna grått, vitt och svart dominerar. Det vardagliga förvandlas helt enkelt till drömlik poesi.
Den här 80-talsthrillern som tillhör vågen ”cinéma du look” där estetiken är viktig, utspelar sig, som man kan utläsa av filmtiteln, till största delen i Paris metro – och det är en magisk, underjordisk värld full av udda typer som öppnar sig för tittarens ögon. Dolda rum, färgfyrverkerier, mörka passager – och inte minst fantastisk filmmusik är några av de komponenter som jag gillar. Det är här som Fred (Christopher Lambert) hamnar efter att ha rånat Hélénas (Isabelle Adjanis) mans kassaskåp. Se – och njut av 80-talsvibbarna.
Även denna film, med en hemsk story, är en stor skönhet. Efter att Julie (spelad av briljanta Juliette Binoche) har förlorat sin man och dotter i en bilolycka flyttar hon in i en lägenhet på rue Mouffetard, en av Paris äldsta gator, i femte arrondissementet. I gatuvimlet hör hon en hemlös person spela musik som får henne att tänka på sin man. Den klassiska filmmusiken är smärtsamt vacker – för att inte tala om bildspråket, som ofta är präglat av ett blått ljus.
Den här musikalfilmen är baserad på romanen Kameliadamen av Aleandre Dumas d.y. och utspelar sig som det hörs på titeln på kabarélokalen Moulin Rouge vid metrostationen Blanche, inte långt från Pigalle. Redan under la Belle époque var det livat här, och cancan var på modet. I filmen reser författaren Christian (Ewan McGregor) till Paris för att skriva en pjäs, vilket ska visa sig leda till förbjuden kärlek när han träffar Satine (Nicole Kidman).
I den här 80-talsthrillern reser en amerikansk läkare (Harrison Ford på konferens med sin fru (Betty Buckley) till Paris. Medan han står i duschen ringer telefonen på hotellrummet. Frun svarar och försvinner sedan spårlöst. Redan i öppningsscenen får man se Eiffeltornet, men inte nog med det. Filmen är inspelad på lyxiga The InterContinental Paris Le Grand Hotel som har en magnifik utsikt över Opéra Garnier. I bottenplanet ligger dessutom anrika Café de la Paix, som är en perfekt plats att skriva på. Det gjorde till exempel Maupassant, Oscar Wilde och Marcel Proust.
Ingen lista över filmer som utspelar sig i Paris är komplett utan en film om fransk gastronomi. Råttatouille (på franska: Ratatouille) är en sådan. Dessutom är den animerad. Råttan Remy är en riktig finsmakare. Av en slump hamnar han på den franska lyxkrogen Chez Gusteau där han i hemlighet hjälper Alfredo Linguini att laga mat. Inredningen på det fiktiva matstället är inspirerad av hur det ser ut på lyxrestaurangen La Tour d’aArgent (där är verkligen svindyrt!) i femte arrondissementet, ett stenkast ifrån Seine. Det sägs att stället öppnade redan 1582, vilket gör det till en av Europas äldsta restauranger.
Det här är den ultimata filmen att se för alla som älskar Paris och vill frossa i litteratur och konst. Den amerikanske författaren Gil, spelad av Owen Wilson, förs från nutid till dåtidens Paris, där han träffar alla de stora namnen: Gertrud Stein, Alice B. Toklas, Hemingway, Zelda och Scott Fitzgerald, Henry Matisse, Man Ray … you name it. Alla är med. Det här är verkligen en liten pärla för dig som vill uppleva Paris à la Belle Epoque och 1920-talets galna år.
Vill du se Paris olika arrondissements redan innan du åker hit? Då är det här filmen för dig! Le Marais, Place des Fêtes i 20:e (inte långt från där jag bor!), Montmartre, Latinkvarteren, Parc Monceau – att se den här filmen är som att gå på guidad tur i Paris. Min egen favoritepisod är ”Les Tuileries” av bröderna Coen där briljanta Steve Buscemi spelar huvudrollen.
Filmen om Amélie Poulain är en veritabel kärleksförklaring till Montmartre, fantasin och livet självt. Vill du uppleva Montmartre av idag är det här helt enkelt en film du måste se. Många av miljöerna finns dessutom på riktigt: ta metrolinje 2 till Blanche och gå uppför rue Lepic så kommer du till Café des 2 Moulins på nummer 15, där filmens Amélie jobbar som servitris. En bit därifrån, på rue des Trois-Frères, finns närbutiken Collignon. Båda ställena säljer (så klart) Amélie-vykort, och många turister hittar hit, men de är ändå värda ett besök.
Det här är vad jag skulle kalla en klassiker, i alla fall är filmen en av mina absoluta favoriter. Paris är här sett ur två udda perspektiv: ur den hemlöse alkoholisten Alex (Denis Lavant) och konstnären Michèles (Juliette Binoche), som håller på att förlora synen. Av en slump finner de varandra och skapar så en tillvaro på Pont Neuf, Paris äldsta bro, medan den är stängd för reparation. Kärlekshistorien är alldeles magisk.
En katt i Paris, eller som den heter på franska: Une vie de chat, är en tecknad film där du får se Paris ur en katts perspektiv. På dagarna stannar katten Dino hemma hos Zoé, medan han på nätterna är tjuven Nicos hjälpreda. Stämningen i filmen är lite härligt småkuslig, samtidigt som man kan njut av miljöerna. Bland annat spelar katedralen Notre Dame en stor roll. Det här är helt enkelt en film för dig som (precis som jag) gillar både katter och Paris.
Som ni säkert redan sett så har jag nu lanserat