Alla skrivande och läsande människor vet att ordens makt är stor. ”I begynnelsen fanns Ordet …” står det även i Johannesevangeliet i Bibeln – denna religiösa skrift som en även kan ägna sig åt att studera eller läsa rent litterärt.
”Allt blev till genom det”, skriver Johannes, för att fortsätta med att ”Och ordet blev människa”. Visst låter det precis som vi skrivande människor gör när vi skapar våra karaktärer?
Men kanske kan en rent av säga att det är orden som skapar och formar oss och inte bara karaktärerna och storyn i det vi skriver? För visst är det orden som skapar vår bild av verkligheten. Ofta har de en större inverkan på oss än vi tror.
Språket är helt enkelt avgörande för hur vi upplever verkligheten. Men genom språket formas även normer för hur saker och ting ”är” eller borde vara. Dessa normer, som till exempel gäller genus, framträder främst när språket förändras. Innan dess har vi ofta en tendens att ta orden för givna och för självklara.
Ibland behövs det ironi för att en fullkomligt ska förstå vilka rena absurditeter orden innebär. Varför säger vi till exempel det indefinita pronomenet ”man” och inte ”dam” när vi faktiskt menar helt allmänt eller generellt sett?
”Dam” är det påhittade pronomenet som den norska författarinnan Gerd Brantenberg använder i sin roman Egalias döttrar från 1977 och som kom ut i svensk översättning 1980 av Ebba Witt-Brattström. På ett genusmedvetet sätt vänder Brantenberg på könsrollsperspektiven, inte minst med språkets hjälp.
I romanen, som utspelar sig i landet Egalia, är det även kvinnorna som går till jobbet på morgnarna medan männen tar hand om hem och barn, och i stället för att kvinnorna bär BH måste alla pojkar som uppnått mogen ålder bära PH.
Det hela är roligt och absurt – men väcker inte minst många tankar om de normer som finns inte bara i samhället i stort, utan även inneboende i språket.
När det könsneutrala personliga pronomenet hen infördes i fjortonde upplagan av Svenska Akademiens ordlista 2015 väckte det en del rabalder, fastän det i andra språk finns liknande uttryck. Finskan har till exempel hän och i flera språk, som baskiska och persiska, finns det bara könsneutrala pronomen.
Vissa vill fortfarande inte ta pronomenet hen i sin mun, medan andra, som jag, tycker att det är både användbart och bra.
Hen kan nämligen inte bara användas som ett alternativ till hon eller han eller vederbörande när könstillhörigheten är okänd, oväsentlig eller ska otydliggöras, det kan även användas om personer som inte vill kategorisera sig enligt den tvådelade könsuppdelningen kvinna eller man.
Genom sin neutralitet är det därför ett pronomen som sätter normer, både vad gäller språket och samhället i stort, på spel.
Skrivövning
Prova att (om så bara i tanken) byta ut alla hon och han i din text mot hen. Byt även ut alla ”man” mot ”en”. Hur blev resultatet och hur känns det att läsa texten?
