Lektören intervjuar lektören – del 4

Idag är det dags för fjärde och sista delen i min serie Lektören intervjuar lektören, där jag intervjuar mig själv. Främst blev det faktiskt ändå så att jag svarade på frågor från vänner, Facebookvänner och medlemmar i gruppen Författare på Facebook.

Jag har därför bestämt mig för att det här kommer bli ett stående inslag på min hemsida. Har du något som du vill fråga lektören? Mejla mig på helenahansentexta@gmail.com eller fyll i kontaktformuläret här

Idag handlar intervjun mest om skrivtips, bland annat om hur du tar dig vidare från scen till scen och vad du bör tänka på när du sätter dig och ska skriva din berättelse. 

När är det läge för en författare att anlita en lektör?

När författaren känner sig redo, manuset är ”klart” och författaren kanske känner sig lite trött på sin text så är det absolut läge att anlita en lektör. Då kan jag som lektör hjälpa författaren att komma vidare genom att låta henne eller honom se på texten med nya ögon. För en lektörsläsning bör manuset vara klart, det vill säga att det finns ett slut på berättelsen (annars är det fråga om skrivcoaching, som innebär kontinuerlig hjälp på vägen fram emot att färdigställa manuset).

Ibland tror dock författaren att manuset är ”klart” när det inte är det, när det finns många möjligheter för manuset att utvecklas vidare och förbättras. Kanske har författaren även redan låtit kompisar och bekanta läsa, och även ibland anlitat testläsare. Då är manuset redo för de professionella lektörsglasögonen.

 

Vad är det viktigaste man bör tänka på när man sätter sig för att skriva sin berättelse? 

Att låta en berättelse ta sin början kan ske på många sätt. Vissa börjar med att skriva slutet och skriver sig sedan fram till det. Ibland gör författaren en synopsis, det vill säga en mer eller mindre välutvecklad plan över vad som ska hända. Vissa författare följer planen till punkt och pricka, medan andra kan förvånas över att texten ibland kan ta sina egna vägar eller att karaktären kan utvecklas på ett sätt som författaren inte tänkt på från början. Berättelsen börjar helt enkelt leva sitt eget liv.

Några av de viktigaste frågorna som man som författare kan ställa sig när man börjar skriva är vilken typ av berättelse man vill berätta och vad som är syftet med den. Det kan även vara bra att ha budskapet klart för sig, men även detta kan så klart förändras på vägen. Vissa författare börjar med att mejsla ut en huvudkaraktär, medan andra fokuserar mer på storyn. Ett manus kan nämligen vara både karaktärsdrivet och drivas fram av storyn. En annan viktig sak att tänka på är kontinuiteten, kanske kan du avsätta lite tid för skrivandet varje dag. Får du in kontinuitet i skrivandet kommer du märka att idéer kommer dyka upp lite närsomhelst. Kanske ”arbetar” du med din text när du sover. (Ha gärna anteckningsblock och penna bredvid sängen, så att du kan skriva ner din goda idé och inte glömmer bort den när du vaknar på morgonen.)

Hur hittar man då sin story?

Jag tror att alla har en, eller rent av flera, storys att berätta. Många utgår från sig själva och förvanskar sedan texten så att den förvandlas till ren skönlitteratur. Vissa skriver självbiografier, medan andra blandar självbiografiskt material med skönlitterärt sådant så att det blir så kallad autofiktion. Andra hittar helt enkelt på, eller utgår från ett historiskt skede om det till exempel handlar om en historisk roman.

För att hitta en story kan du till exempel skriva ner en rad frågor (tänk om du kan komma på 50 olika frågor!) som du vill att din text ska svara på. Tänk i banor som: Vad skulle hända om …? Varför? Hur? och liknande. Det är också bra att sätta sig ner och brainstorma och skriva ner alla idéer du har, hur knasiga idéerna än kan verka. Därefter kan du välja ut kanske den roligaste, den knäppaste, eller den mest intressanta idén. Självklart kan man även inspireras av världen runtomkring sig. Vem är till exempel den där kvinnan på tunnelbanan eller bussen som du ser varje morgon? Hur ser hennes liv ut? Vad man inte får glömma är att det i regel oftast är konflikter som driver handlingen framåt. Helst bör du ha en konflikt, som kan vara både inre som yttre, med i varje scen. Fundera till exempel på vilka problem du vill lösa med din text.

 Vilka är de vanligaste nybörjarfelen?

Det finns en del saker som idag har blivit så vanliga att förlagen klassar dem som klichéer, och dessa bör man absolut undvika. En klassisk sak är att låta en karaktär vakna i början av en berättelse. Vaknar karaktären dessutom med ”ett ryck” lyser varningslamporna ännu starkare. Se även upp med att låta en karaktär se sig själv i en spegel för att på så sätt beskriva karaktärens utseende.

Så klart finns det även andra klichéuttryck som använts så flitigt så att de blivit slitna: stark som en oxe, flitig som en myra, döm om min förvåning, gräset är alltid grönare på andra sidan – ja det finns säkert hur många klyschor som helst. Gör gärna en egen lista, så blir du medveten om vilka klyschor som finns.

Ett annat vanligt nybörjarfel är att man återberättar i stället för att gestalta. ”Hon blev arg” är exempel på en återberättande mening, medan ”Hon slog näven i bordet så att mjölkglaset välte” är en gestaltande mening. En gestaltande text skapar alltid tydligare bilder i huvudet på läsaren. Att skriva ut ordet ”kände” (även om det ibland kan vara motiverat) är också ofta ett tecken på att mer gestaltning behövs.

Många börjar även sin story ”för tidigt” och vill berätta så mycket bakgrundsinformation som möjligt om karaktären som möjligt på en gång. Ofta kan man börja en roman senare än vad man tror, plus att bakgrundsinformation i princip alltid blir mer effektfull om den pytsas ut efter hand. Det kan även handla om att en scen inte har ett tydligt syfte, eller att den inte innehåller någon konflikt. Förklara inte heller för mycket för läsaren, utan lämna tolkningsutrymme så att läsaren själv får dra sina egna slutsatser. Då känner hon eller han sig smart, och därmed mer engagerad av texten.

 Vilken typ av problem/frågor/upprepningar avskyr du förekomsten av, för att du tycker att folk borde kunna dem redan?

(För vanliga nybörjarfel, se frågan ovan.) Jag kan ändå inte säga att jag ”avskyr” några ”fel” eller tänker att det här borde författaren veta. De manus jag får befinner sig på olika stadier, och ibland har författaren även blivit blind för sin text, vilket är lätt hänt, och detta speciellt om man arbetat länge med sitt manus. Min roll är att hjälpa författaren där den och dennes manus befinner sig just nu. Ibland behövs därför en omläsning när författaren arbetat om sin text. Att då se att manuset utvecklats är härligt.

Vad tycker du är svårast som lektör, alltså, din största utmaning i yrket?

Det här blir nog ett lite tråkigt svar :D, men den största utmaningen ligger nog snarare på egenföretagarplanet. Att hinna med att ta sig tid för sig själv är svårt, att hinna läsa, se på film, gå på konstutställningar med mera. Det är lätt att ”bara” jobba. Ofta lektörsläser jag även på helger, även om jag blivit lite bättre på att ta ledigt på helgerna. Det var även länge sedan jag tog mer än en veckas sammanhängande semester. Det är helt enkelt lätt att jobbet tar över ens liv – även om jag förstås verkligen älskar livet som lektör. <3

Varför gillar du inte ordet ”således” och uttrycket ”notera att”?

Det här var en specifik fråga. 😊 Det är inte alls så att jag ogillar ordet ”således” eller uttrycket ”notera att”. Här handlar det om målgruppsanpassning. Vilken är målgruppen du skriver för? Kanske passar ”således” i en ren facklitterär bok som vänder sig till andra experter inom området? Ordet/uttrycket har nog ändå, i mitt tyckte, en liten formell (och kanske även gammalmodig) touch. De låter väldigt formella, och vill man ha en formell ton i texten så är det givetvis okej, men det bör även hänga samman med bokens övriga stil. Kanske passar ”således” och ”notera att” mindre bra i till exempel en populärvetenskaplig text som vänder sig till lekmän? Använder man dessutom ett du-tilltal tror jag ”således” ofta kan strykas helt. ”Således” och ”notera att” tolkar jag helt enkelt gör texten mindre personlig.

Jag har fastnat på en scen i min story. Hur får jag en idé om nästa scen och nästa?

Det här kan vi lösa! Vad tror du om att börja med att göra en lista över allt du vill ska hända i storyn? Tänk i termer ”Vad skulle hända om?”, det vill säga försök att infoga en konflikt som måste lösas. Konflikter är nämligen det som oftast driver handlingen framåt och skapar ett driv hos läsaren att få veta hur det ska gå (detta gäller i vilken genre du än skriver i). Du skulle även kunna brainstorma: skriv ner alla möjliga idéer på vad som skulle kunna hända, hur knäppa eller knasiga de än kan verka. Eller varför inte skapa en lista med frågor som du vill att din text ska svara på? Eller introducera en ny karaktär? Ta karaktären du redan har skapat till en ny plats. Testa att skriv en scen där huvudkaraktären ses ur en annan karaktärs perspektiv (detta är ofta en nyttig övning) – då kan du lära känna karaktären bättre, och kanske hitta ännu en konflikt som du skulle kunna infoga i storyn.

Sov på saken, gå en promenad – rörelse kan lösa många blockeringar. Ställ en timer på tio minuter (en klassiker) och bara flödesskriv. Se om det finns någon mening du skulle kunna använda, en känsla du skulle kunna utveckla, och utgå ifrån den och skriv. Du skulle även kunna ”inventera” ditt manus: skriv ner flera saker (objekt, karaktärer, platser, teman) som är viktiga i romanen och skriv om dem.

Du skulle även kunna ta hjälp av den klassiska dramaturgiska kurvan (anslag, presentation, fördjupning, vändpunkt, konfliktupptrappning, vändpunkt, klimax, avrundning). Fundera på om du behöver skriva scenerna i kronologisk ordning? Kanske vet du redan slutet och kan sikta dit? Kanske kan du skriva en scen som utgör en vändpunkt och sedan skriva föregående scener så att de leder dit. Tänk även i konfliktupptrappning, fördjupa, problematisera, höj spänningen, ställ konflikten på sin spets ända tills klimax nås. (Vill du ha fler tips, får du gärna mejla mig. 😊)

Vad är det bästa tipset när man har allt utom tid för att skriva? Hur hitta flow? Tänka osv.?

Jodå, om du tänker efter så har du säkert lite tid att skriva (även om det kan låta krasst haha). I stället för att hänga 15 minuter på Facebook, skriv några rader, en halv sida eller lite till på din text. Stig upp en halvtimme tidigare på morgonen och sätt dig och skriv, eller är du morgontrött, stanna uppe när alla gått och lagt sig och skriv. Ta med en diktafon: spela in text medan du gör annat, kanske tar en promenad och skriv sedan ner när du kommer hem. Det här är inte alla förunnat, men ta och åk bort själv (även om det kan låta egoistiskt) och sätt dig och skriv. Gör upp ett schema, kanske räcker 15 minuter varje dag för att hitta kontinuitet. Hittar du kontinuiteten så kommer du tänka på din text hela tiden. Gå med i en skrivgrupp, sätt upp deadlines för dig själv med små, små delmål. (För tips om att hitta flow och tänka, se föregående fråga om att ta sig från scen till scen.)

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *